bara fri

känns det. inuti mig och utanpå. hade glömt känslan man får dagen efter en omfamnande natt. det är som när man var liten och kom hem från ett sommarläger. man ville bara tillbaka, det kändes så obekant allt omkring en det som brukade kännas vanligt. det kändes som man hade fått ett andra hem. nu kan jag inte förstå varför jag ville åka hem alls. det är skönt att få leva i nån annans värld en liten stund. få glömma sina egna problem och leva en annan persons vardag. speciellt om man börjar känna att man bara vill vara med denne personen hela tiden.

åh...det är som om allt börjar nu. men fortfarande en tvekan inom mig. släpp inte taget denna gången om verkligheten, dröm inte bort allt i fantasier som inte slår in. jag vill inte få ont. inte mer. men man får inte mer än vad man ger.  men kan man inte få vad man är värd? jag är värd en kärlek ett andra hem. snälla.....låt det inte det här försvinna lika snabbt som det kom...